Säger man Danny Fields är det knappt nån som vet vem han är utanför den lilla grupp musiker, artister, skådisar och konstnärer som han hängde med. Men säger man Andy Warhol, Nico, Lou Reed, Iggy Pop, Alice Cooper, The Ramones och MC5 så är nog de flesta med på vilka man pratar om. Danny som var charmig och hade koll på vad som var hippt, vad som var inne och framförallt vad som kunde bli en monsterhit jobbade som manager åt många artister och som PR-ansvarig för ytterligare mängder och mängder med band och musiker. Han hade ett finger i varje syltburk skulle man kunna säga. Det som gör den här filmen sevärd är dock inte Danny Fields, även om hans skönt torra humor helt klart gör honom till ett intressant intervjuoffer, nej det är det faktum att filmskaparna lyckats gräva fram enorma mängder med gamla filmklipp och foton som ger oss en klockren bild av hur det kunde se ut på alla de där festerna hos Andy Warhol och exakt hur flippad Iggy Pop verkligen var och hur tuffa The Ramones var även när det stod tre personer i publiken långt innan de blev stora. Det är den stora tjusningen med den här filmen att få uppleva den tidsmaskinen. Resten är liksom lite extra grädde på tårtjäveln.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar