söndag 14 december 2008

Trasdockan

@@@
I det fattiga 30-talets USA vandrar en man omkring bland bondfolket i Södern och kallar sig präst. Han blir välkomnad vart han än kommer. Han gifter sig gång på gång med unga kvinnor och mördar dem sedan och tar deras pengar innan han försvinner vidare. Efter en fängelsevistelse får han reda på att en änka och hennes två barn sitter på en smärre förmögenhet väl dold. Han ger sig genast dit och charmar upp änkan i brygga. Men barnen fattar direkt att det är nåt lurigt med den falske prästen.
Robert Mitchum är lysande som den galne och mordlystne prästen och folk brukar säga att det är hans bästa roll (men glöm aldrig Cape Fear säger jag då). Filmen har ju ett par år på nacken nu (över 50) och det märks ibland i tempo, klippning och repliker. Men det spelar liksom ingen roll. Filmen är suggestiv och mörk och man dras lätt in i handlingen. Att det inte blir högre betyg beror helt enkelt på att vissa saker känns alldeles för gammelmodiga för en modern publik och det förstör helheten. Men trots det en riktigt bra film väl värd att se om du inte redan gjort det.
/Surskägget

@@@
Trasdockan är en klassiker av rang men jag håller med Surskägget om att den åldrats lite väl mycket. Den har dock en mörk sagolik kvalitet över sig som påminner om Bröderna Grimm (om du inte vet så finns Wikipedia eller varför inte gå om lågstadiet?) vilket inte minst märks i fotot och scenografin. Väl värt att nämnas är att legendariske brittiske karaktärsskådisen Charles Laughton regisserade och det blev tyvärr också hans enda krediterade regijobb. Filmens originaltitel ”The Night of the hunter” får mig sugen att kolla på hela 80-talets bakkatalog av rullar med Sho Kosugi (igen Wikipedia..) men det är en annan historia.
/Vrångmannen

2 kommentarer:

Sara sa...

Neeej, Trasdockan är ju en soklar femma!

Anonym sa...

Det var en femma Sara, det var en femma.. :-D